Den underbart vackra musiken och texten har jag fått tillåtelse att använda av kompositören Daniel Norgren.
Han har gjort mycket vacker och sensitiv musik och jag ser fram emot att få möjlighet att se honom live framöver.
Min far Peder Krejlgaard gick bort den 15:e december 2016 och jag saknar honom så innerligt! Jag hade förmånen att hålla hans hand när han gick över tröskeln och han fick ett värdigt och lugnt slut efter en tids plåga.
I sin krafts dagar var han den man frågade om att bära pianon och andra tunga saker, men mot slutet var han så svag, på grund av sin sjukdom, att jag många gånger fick bära honom från rullstolen till hans säng och lägga honom. Det kändes märkligt och det var många gånger jag grät efter att jag gjort det.
Peder var tidigt intresserad av tekniska saker och ville helst läsa till elektriker, men hans far ville annorlunda och han fick flytta hemifrån vid 12 års ålder och klara sig själv som dräng hos olika bönder. Han har berättat för mig hur han hatade dessa, ofta snåla och orättvisa storbönder som han jobbade för. När han blev äldre fick han jobba som djurskötare och det gillade han bättre, eftersom han alltid älskat att ha med djur att göra.
Han kom till Sverige 1956 och här träffade han en liten vacker gotländska, Ingrid som han gifte sig med den 22:e december 1956. Ett år senare kom så jag, Johnny, till världen och sedan kom Monica, Cecilia och Jens. Men jag har också en högst älskad storebror, Lennart som Ingrid fick några år innan jag kom till världen.
Peder fick uppleva att bli farfar, morfar, gammelfarfar och gammelmorfar innan han gick bort och barnbarn och barnbarnsbarn var ofta med honom och pulade i hans verkstad med träarbeten och underfundiga uppfinningar.
An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?