Jag har alltid varit mycket intresserad av film ända från mina unga år. En bra film kan roa, väcka tankar, röra vid känslor och ge nya insikter. Att se en välgjord film är en verklig njutning.
Hur många filmer jag sett är väl tämligen omöjligt att hålla reda på och det är ju inte mängden film som är intressant, utan vad filmen gett mig som person. De exempel jag kommer att nämna är sådana filmer som jag tycker är speciella, vilket naturligtvis inte innebär att det är någon ultimat kvalitetsstämpel. Vi är alla olika, som väl är, och olika filmer berör på olika sätt. Var skall jag då börja? Det är otroligt svårt och de filmer jag kommer att tipsa om är inte i någon speciell ordning utan bara en liten lista med tips på filmer som jag tycker om.
Filmens berättelse utspelar sig i slutet av det spanska inbördeskriget och vi får följa händelserna delvis genom den lilla flickan Ofelias ögon. Ofelia tar hjälp av sagoböckerna för att klara av allt det onda och svårförståeliga i vuxenvärlden och den tid hon lever i.
Berättelsen växlar ständigt mellan den vedervärdiga verkligheten berättad utanför Ofelia med inklippta glimtar av Ofelias upplevelser. Man vet inte vad som är verkligt och vad som är saga eller om Ofelias bilder är ett sätt att hantera den ondskefulla vuxenvärlden.
Filmen i sig är stundtals oerhört rå, men visar på mänskliga handlingar under krig, vilket är sorgligt i all sin destruktivitet.
Ofelia står för det goda, men kommer hon att klara proven hon ställs inför?
Jag har sett att många skriver ner filmen som pretentiös eller konstig, men jag älskar den och rekommenderar den varmt.
Den film som berört mig mest är nog Koyaanisqatsi! En väldigt speciell film skapad av Godfrey Reggio som tog sju år på sig att färdigställa den. Den suggestiva musiken skrevs av Philip Glass och den accentuerar filmen på ett fantastiskt sätt.
Filmen i sig har ingen handling utan bygger på filmade sekvenser från mänsklig verksamhet, miljöer och teknik kontra skönheten och harmonin i den orörda naturen, där människor ännu inte påverkat något. Titeln "Koyaanisqatsi" är ett ord i Hopiindianernas språk och betyder ungefär: "Liv ur balans", vilket sannerligen beskriver människans respektlösa förhållande till naturen och giriga utnyttjande av naturresurserna. Filmen börjar med mäktig orgelmusik och en bassångare som mässar ordet Koyaanisqatsi och därefter följer en kavalkad av mänsklig verksamhet kontra orörd natur.
Jag hade möjlighet att få se filmen på Scandinavium i Göteborg med en livespelning med kör och bassolist samt medverkan av Philip Glass ensemble. Det var underbart mäktigt!
Reggio har även gjort två filmer till, Powaqatsi och Naqoyqatsi, i trilogin som kallas "Qatsi". Powaqatsi tar upp hur människor formas av sitt arbete och sin kultur där det främst är människor i tredje världen som lyfts fram. Filmen visar också på hur modern teknik och samhällsbygge kan påverka kulturer på ett negativt sätt, vilket också ligger lite i betydelsen av ordet "Powaqatsi".
Naqoyqatsi speglar livet som vi ser det utvecklas (eller degenereras) av tekniken. Istället för att leva med tekniken som ett hjälpmedel att ta hand om naturen och mötas ansikte mot ansikte så lever människor allt mer och mer i den virtuella, tekniska, världen. Så kallade "sociala medier" ersätter personliga möten mellan människor med virtuella "möten" och smarta telefoner, surfplattor och datorer är "världen" för allt fler och fler.
Godfrey har även gjort en annan film som är lite annorlunda än trilogin. Den heter "Visitors" och är gjord i svartvitt och är mestadels en långsam panorering av olika ansikten. Den är underbart meditativ och jag provade att titta på den med ett av mina barnbarn som bara var några månader gammalt och hon var helt fascinerad.
An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?